MadeleneÅberg

Blir så arg och ledsen när jag nu tittat på:

http://svtplay.se/v/2588771/uppdrag_granskning/del_10_av_16_mardrommen

eller när jag läser det fruktansvärda som hänt familjen i:

http://treunderverk.blogg.se/

---

Samtidigt som jag blir arg över hur människor och barn behandlas, minns jag dagen i september 2006 när BREVET kom.

Brevet som fick mig att gå i sönder. Sönder var jag redan innan, men av sorg. Nu brast jag totalt!!  Att läsa orden:
Ni är kallade till socialen pga en anonym anmälan mot Madelene Åberg, gällande barnet Anton Åberg 20060309 xxxx.

En anonym anmälan inkommer den 12/9 till socialen:

Madelene har ett barn som anmälaren är orolig för. A har flera gånger sett Madelene skrikigt till barnet. Slängt ut det ivagnen och sagt"nu kan du stå där tills du lyder" barnet skrek i 7 minuter och att Madelene bara gick dit och sa"gör för fan som jag säger och lyd mig då"
Anmälaren vet inte säkert hur gammalt barnet är men tycker det är oroande att en mamma beter sig på det viset. Detta har hon gjort många gånger och bryr sig inte om att det finns andra runtomkring. Anmälaren undrar om hon är för dum för att ha barn, för så här får man inte bete sig mot ett litet barn. Anmälaren tror att barnet är ca 8-9 månader.


Vi kallades till samtal 2 dagar senare...


Många tankar och funderingar...Hade jag gjort så?? man funderar tills man blir knäpp!! Tills slut får man ta sig samman och konstatera:

Jag skriker aldrig de orden till en 6månaders bebis eller till ett barn.
Har hänt att mitt barn fått skrika ngn minut ute i vagnen, Ja, ibland måste man gå på toaletten eller dyl.

Samtalet gick bra och vi kunde med hjälp av socialen få fram att detta var en konstig anmälan från en väldigt luddig människa, (läs sjuk människa) Socialen hade själva reagerat när anmälan gjordes.
Vårt ärrende lades ner utan vidare utredning.

Men det är deras plikt att undersöka varje anmälan. Vilket är bra med tanke på vad som hände lille Bobby för många år sedan.... ( Ingen gjorde ngt åt de anmälningar som kom in om den stackars 10 åriga pojke som torterades till döds av mamma o styvfar)


Bakom min anmälan ligger andra saker till grund. Jag kallar min anmälare för H.

Detta är i feburari 2006. Polisen kommer och hämtar Hs barn efter en anmälan om bråk i hemmet.
H bor granne med mina föräldrar. H tar för givet att det är mina föräldrar som ringt.
Pappa är redan här sjuk och mamma blir utskälld av H, trakasserad och får samtal mitt inatten....

Anton kommer till världen♥ Jag bor på sjukhuset och äter micromat/sjukhusmat varje dag. Ber om permisson från sjukhuset en söndag för att åka hem till mamma och pappa för att få en riktig söndagsmiddag:)

Under middagen berättar mamma och pappa vad som sker med H. Blir så ledsen för pappa orkar inte ta tag i det och mamma bara gråter.

När vi precis ätit klart ringer telefonen. H . Mamma gråtandes i telefonen, försöker förklara för henne... Jag och min bror blir arga, riktigt arga!!
Med ett ganska nytt kjejsarsnitt så måste jag slagit rekord i hopp över staketet in till H.

H kommer till dörren i t-shirt och trosor, med ögon stora som golfbollar..dvs hög som ett skithus!!
Vi argumenterar och skriker åt varandra, vår ilska finner inga gränser. Men hon förstår inte. Hon är psykiskt sjuk och har mycket medcin i sin kropp!!

Min bror talar med hennes man, han förstår (kanske). Inte ett samtal till från henne, då anmäler vi henne!!

När jag kommit hem från sjukhuset träffar jag han utanför ICA. Ngt samtal till har kommit...Talar om för honom att vi då får anmäla henne och att hon får bli omhändertagen...enligt LPT (lagen om psykiatrisk tvångsvård) då ser jag uppgivenheten i hans ögon...

Pappa försvinner...

och det gör även H ett tag..

Den 12 september fyller min mamma år. Jag och Anton har varit på föräldragruppsträff på BVC. Går från BVC hem till mamma med vagnen. Klockan är ca 15,00. Svänger in på uppfarten och vänder mig om och möter H´s ögon då hon sitter i köksfönstret...

Fikar hos mamma. Börjar kännas ok att komma hem, man letar inte efter pappa där, man börjar förstå, man börjar läka, börjar hitta styrkan igen..

När posten kommer dan efter så faller jag...


Jag ser henne, möter henne och ger henne argablicken med svarta ögon!! Samtidigt gör jag inte mer då jag är stark nog att behärska mig, för gör jag inte det, ja då har mina barn en mamma som sitter inne för grov misshandel.